I hate That I love You
När vi idag ska förklara vad vi tycker om något, hur något smakar, hur något var, eller hur något är, så använder vi gärna oss av extrema uttryck. Detta gäller både om vi ska uttrycka oss negativt som positivt.
Om du till exempel ska förklara för dina tre kompisar att det verkligen, verkligen, luktade illa på toaletten på restaurangen, då förklarar du nog gärna den hemska lukten genom att någon gång säga, "det var den värsta lukten någonsin!"? Eller förklara hur god den där muffinsen var, "det var den godaste muffinsen jag någonsin smakat!" Känner du igen dig?
Vi väljer gärna att uttrycka våra känslor på detta sätt. Men varför? Jag menar det räcker ju inte att säga att den där kvällen var, "lagom kul". Den var ju såklart "den bästa kvällen i ditt liv". Annars får ju meningen ingen effekt, eller? Är det så? Måste vi vidta så starka ord som hata och älska för allt vi har åsikter om? Finns det inget mitt i mellan, lagom som vi säger i Sverige.
Du sitter kanske där och tänker att, "jo,men jag säger inte alltid allt så extremt".. Och nej, självklart finns det stunder då vi pratar om saker i lagom form. Men jag tror att det är väldigt vanligt att när du verkligen vill förklara vad du tycker om något, posivit eller negativt, så används dessa extrema uttryck..
Vi svenskar som ska va så jävla lagom..
