Where did I go wrong? I lost a friend.

10 Mars 2014, 22:48
God kväll! Sitter nedsjunken i soffan, tänker på morgondagen och reflekterar över dagen som gått. 
 
Om bara två och en halv månad så bär det av till Paris och vidare i Frankrike. Och om bara en månad är det premiär för Grease.
 
Just nu är jag inne i allt, med alla danser och jobb. Men inget blir riktigt gjort. Man är så stressad, slutar med att man inte gör någonting.
 
Jag älskar baletterna, men jag går inte ens på dem längre. Musikalerna går jag till, självklart, med dem har vi ju uppvisningar. Så borde det vara med jobbet med.
Det borde vara så att jag vet att jag kommer få lön och kunna göra saker, som sen gör mig motiverad att jobba, men det gör det inte. Likadant baletterna; jag vet att de lektionerna kommer att löna sig och hjälpa mig i alla andra danser i musikalerna, men det lockar inte. 
 
Jag vet att musikalerna lockar just för att vi har uppvisningar. Jag vet att jag älskade skolan, just för att man jobbade med mål, planer, scheman och utveckling med ett betygssystem. Kanske borde jag hitta ett jobb där jag får ha en "uppvisning".
 
Just nu jobbar jag som vikarie på förskolor. Det är ett jobb där jag nästan aldrig vet innan hur jag jobbar. Jag som är en väldigt strukturerad person behöver egentligen ha framförhållning. Man kommer till nya ställen och även om man är kvar på samma har jag ingen plan att jobba efter. Heller inga mål eller något att "visa upp" och få omdöme eller "betyg" för! Jag har fel jobb. Det går knappt alls, många gånger, längre. Jag måste skaffa mig ett nytt.
 
Just nu lägger jag istället fokus på musikalerna Först och främst där jag vet att vi visar upp. Jag vet också att jag måste jobba varje jobbtilfälle jag får vid sidan om, för att få in de pengarna till resan och framtiden jag behöver! Även fast jag hatar mitt jobb, så måste jag prioritera det nu.
 
Lite tankar bara, innan en god natts sömn. Imorn är det två läkarbesök, promenad och musikal som står på schemat! God natt på er!
 
 

This is the rhythm of the night, the night oh yeah. The rhythm of the night, this is the rhythm of my life.

09 Mars 2014, 21:47
Att lämna någon eller att bli lämnad kan vara svårt. Men det kan också vara enkelt; för enkelt (?). När det kommer till kärlek säger man ofta "kärlek vid första ögonkastet", men kan känslorna försvinna lika fort som dem kom?
När man vet att man egentligen är en bättre människa ensam, eller i alla fall utan just han, så vet man att man är i ett förhållande man borde avsluta. Så att säga, "Hej! Vi borde avsluta det här. Göra slut alltså", borde inte alls vara svårt. Det är det inte för vissa heller, det var vad jag själv gjorde för några timmar sedan bara. Jag sa det i princip rakt ut och det enda jag kände var frihet. Medan de flesta som ska säga det eller lämna någon, lider igenom det. Att lämna någon, även om man inte tycker om personen i fråga, kan vara svårt.
 
Men jag har märkt något uppenbart, ärlighet varar längst.
 
Så för mig är det ärlighet att kunna säga, rakt till den som sitter och säger till mig att han fortfarande har känslor för mig ,att "jag har inte ens saknat dig de senaste veckorna när vi inte setts, jag har inte haft tid att tänka på dig". Därefter säger jag, fortfarande helt ärligt, att "jag känner mig så lycklig idag". Detta medan han sitter där och lider, har haft ångest under dagen inför "the talk".
 
Han kallade mig känslokall. Men för mig är det ärlighet. Jag har haft tidigare förhållanden, dejter eller relationer, där jag fejkat eller spelat och sagt saker jag inte ens menar och tycker. Att kunna sitta och säga ärligt som det är till någon är så skönt. Det är såå skönt.
 
Måste det alltid vara jobbigt att bli lämnad eller lämna någon? Jag menar, för att referera till ämnet, om känslor kan komma som man säger på "ett ögonkast", kan dem då försvinna lika fort? Det borde dem kunna, och det borde inte vara känslokallt att tappa känslor för någon fort om det nu är helt okej att få känslor för någon fort, eller?
 
 

And I just can't get enough, I just can't get enough.

04 Mars 2014, 21:43
Sååå, jag tänkte börja skriva igen. Skriva om sådant som berör mig, om sådant som får mig att le, skratta, gråta och ja, beröra mig. Jag vill skriva om saker som man inte pratar om, om saker som man faktiskt pratar om, om detlajerna i vardagen som ingen ser, det komiska, sorgliga eller förvirrande i alla händelser vi går igenom dagligen och mycket mer. Inte nödvändigtvis mer skrivande dock; inte mer text - mer bra text.
 
Det är alltså här jag kommer vrida och vända på de situationer jag möter i mitt liv (det blir lite mode också!). Jag kommer att skriva och berätta om mina framtidsplaner och hur jag försöker hitta min väg och plats i livet. Hoppas du finner något av det intressant, att du blir berörd och kan koppla saker till ditt eget liv!
 
 

Did I disappoint you, or let you down? Should I be feeling guilty, or let the judges frown?

16 January 2014, 22:41
"So, before you echo 'amen' in your home and place of worship. Think. Think and remember a child is listening"
 
-Mary Griffith 
Prayers for bobby, en hemsk men sann historia om Bobby Griffith. En homosexuell kille, som tar livet av sig efter hans mammas förakt mot hans sexuella läggning. Mamman, som är troende, kommer till insikt först efter Bobbys död. Hon förstår att världen inte är svart och vit, att homosexualitet inte går att "bota" och att det är tillåtet att ifrågasätta, tvivla och tolka sin tro på sitt sätt.
 
Acceptera era barn. Älska era barn. Älska era nära och kära. Se världen och era medmänniskor med kärlek, inte med hat och fördomar. Spelar ingen roll om det gäller sexuell läggning, handikapp, religös åskådning etc.. Vi är alla människor. 
 

Everytime I look in your eyes - everyday I'm watching you die.

26 August 2013, 18:19
Remember the titans, ett annat mästerverk. Vilka känslor, vilka skådespelare. En sann historia som tar upp rasfrågan och berör.
 
Såg förresten även Hotel Rwanda häromdagen igen. Också den är mästerlig, det återfinns flertalet scener som berör något otroligt; det finns en som står ut. Bara den scenen får mig att skämmas. Jag får dåligt samvete. Jag känner mig hemsk. Att jag är vit. Fördelarna det kan ge. Jag vet, det är inte så idag... Men visst finns det kvar till viss del. Rasskillnader, klasskillnader; båda lika hemska. Blue Jasmine tog också upp ämnet klasskillnader. Jag blir äcklad. Alla borde behandlas för samma värde. Det är äckligt, hur man kan komma undan, med pengar, social ställning eller andra medel. Både pengar och alla sorts rankningar, är skapade av oss människor; hur kan vi då låta det styra. Vi själva har skapat ett system, som vi sen kan utnyttja. Såg också trailern till Mandela - long way to freedom, på biografen. Ett bra citat av Nelson Mandel från filmen:
 
"I have walked a long walk to freedom. It has been a long road - and it is not over yet. No one is born hating another person, because the colour of his skin. People learn to hate, they can be taught to love. For love comes more naturally to the human heart"

-Nelson Mandela
 
 
 

You're a soilder now, fighting in a battle. To be free once more - yeah, that's worth fighting for.

12 February 2013, 23:09
"...att vara modig och självsäker och göra skillnad. Inte förändra världen precis, bara den lilla del av världen omkring sig. Ge dig ut där med dina toppbetyg, din passion, din nya skrivmaskin och jobba hårt på... någonting. Förändra människors liv genom konsten kanske. Skriv något vackert. Vårda dina vänskaper, stå fast vid dina principer, lev passionerat och fullt ut och väl. Upplev nya saker. Älska och bli älskad, om det alls är möjligt. Ät nyttigt. Och sådär"
 
Ett utdrag ur "En dag", en mycket bra bok skriven av David Nicholls. Två människor - tjugo år.
 
Den här texten, det är verkligen en livsfilosofi man vill leva efter. Så bra!
 
 
 

Du Var ju Redan Som Barn, Rätt Originell, ja Det Var Vad Man Sa. Kort Sagt Inte så Bra - För Vara Som Andra Det Måste Man Va.

29 November 2012, 16:28
Jag vill prata om val. Och hur viktigt det är att vi faktiskt gör val. Vår framtid, vårt förflutna och nu formas utav alla val vi gör dagligen.
 
Varje dag gör vi hundratals olika val, vissa medvetet andra omedvetet. Mestadels utav våra dagliga val är små och man kan tro att dessa inte har någon större betydelse. T.ex. om man ska gå över gatan eller vänta tills lite längre fram, om man ska kolla på den där serien eller gå ut och gå, om man ska baka kladdkaka eller sockerkaka etc. Men vi kan också ställas inför större val, såsom vilket gymnasie vi ska välja, om vi ska flytta utomlands eller bo kvar i Sverige när vi flyttar hemmifrån, om vi ska köpa det där huset eller inte osv. Vi kan också konstatera att valen blir större ju äldre vi blir.
 
Men är det verkligen så att små val inte betyder något, och att de större valen är livsavgörande? Eller kan det vara så att det är alla dem där små slumpmässiga, ibland helt omedvetna valen som faktiskt kan spela en livsavgörande roll i våra liv? Och att de större valen då, inte behöver ha någon större betydelse i alla lägen? Är det då inte så, att valets betydelse och konsekvenser inte alls har att göra med storleken på valet? Kanske.
 
Jag tror också att det idag är vanligt när vi ställs inför ett konkret val att vi väljer att inte välja något, så länge som det är möjligt. Vi kanske tänker att något bättre kan komma, vi vill kolla vad våra kompisar gör, eller är rädda för att göra fel. Vi är rädda för att välja en väg, att binda oss. Vi kanske väntar med att välja något ett tag för att hålla våra dörrar öppna för nya förslag och idéer.
 
En paralell till ett förhållande: Vi har idag så många möjligheter. Kvinnor som män, vi har inga svårigheter att hitta en ny partner när vi vill (läs mer om det i inlägget "Well you said that we would still be friends" i kategorin "dagens samtalsämne" från mars 2012). Gör detta då att vi är rädda för att binda oss? Att vi idag vill "hålla våra dörrar öppna" ifall det skulle komma någon bättre eller ifall man väljer fel? Kanske påverkar det oss, ja.
 
Men! Oavsett vad valet handlar om, tror jag inte att det viktigaste är om man gör rätt eller fel val. Det handlar inte om ditt val ger positiva eller negativa konsekvenser. Det viktiga är att du faktiskt gör valet, det är det som för dig framåt i livet. Varje gång du väljer något, så kommer du framåt i ditt liv. Det är när du övertänker, inte väljer något, tvekar, väntar med att välja eller vill hitta en bättre väg, det är då du inte kommer någonstans.
För vad gör det om man väljer lite fel vägar? Alla personer är unika, meningen är att man ska göra val hela tiden, bara göra dem, alla dina val kommer forma dig och ditt liv. Så va inte rädd för att välja något som du känner för eller tycker, oavsett vad andra säger eller vad du borde, du kommer komma framåt i ditt liv. Och kanske leder det någon helt annan stans än vi först trodde, men vad gör det?
 
 
I filmen "Remember me" säger huvudpersonen ett väldigt bra citat från Ghandi: "Whatever you do in life, will be insignificant. But it is very important that you do it, because no one else will".