Att lämna någon eller att bli lämnad kan vara svårt. Men det kan också vara enkelt; för enkelt (?). När det kommer till kärlek säger man ofta "kärlek vid första ögonkastet", men kan känslorna försvinna lika fort som dem kom?
När man vet att man egentligen är en bättre människa ensam, eller i alla fall utan just han, så vet man att man är i ett förhållande man borde avsluta. Så att säga, "Hej! Vi borde avsluta det här. Göra slut alltså", borde inte alls vara svårt. Det är det inte för vissa heller, det var vad jag själv gjorde för några timmar sedan bara. Jag sa det i princip rakt ut och det enda jag kände var frihet. Medan de flesta som ska säga det eller lämna någon, lider igenom det. Att lämna någon, även om man inte tycker om personen i fråga, kan vara svårt.
Men jag har märkt något uppenbart, ärlighet varar längst.
Så för mig är det ärlighet att kunna säga, rakt till den som sitter och säger till mig att han fortfarande har känslor för mig ,att "jag har inte ens saknat dig de senaste veckorna när vi inte setts, jag har inte haft tid att tänka på dig". Därefter säger jag, fortfarande helt ärligt, att "jag känner mig så lycklig idag". Detta medan han sitter där och lider, har haft ångest under dagen inför "the talk".
Han kallade mig känslokall. Men för mig är det ärlighet. Jag har haft tidigare förhållanden, dejter eller relationer, där jag fejkat eller spelat och sagt saker jag inte ens menar och tycker. Att kunna sitta och säga ärligt som det är till någon är så skönt. Det är såå skönt.
Måste det alltid vara jobbigt att bli lämnad eller lämna någon? Jag menar, för att referera till ämnet, om känslor kan komma som man säger på "ett ögonkast", kan dem då försvinna lika fort? Det borde dem kunna, och det borde inte vara känslokallt att tappa känslor för någon fort om det nu är helt okej att få känslor för någon fort, eller?
