Everytime I look in your eyes - everyday I'm watching you die.
Remember the titans, ett annat mästerverk. Vilka känslor, vilka skådespelare. En sann historia som tar upp rasfrågan och berör.
Såg förresten även Hotel Rwanda häromdagen igen. Också den är mästerlig, det återfinns flertalet scener som berör något otroligt; det finns en som står ut. Bara den scenen får mig att skämmas. Jag får dåligt samvete. Jag känner mig hemsk. Att jag är vit. Fördelarna det kan ge. Jag vet, det är inte så idag... Men visst finns det kvar till viss del. Rasskillnader, klasskillnader; båda lika hemska. Blue Jasmine tog också upp ämnet klasskillnader. Jag blir äcklad. Alla borde behandlas för samma värde. Det är äckligt, hur man kan komma undan, med pengar, social ställning eller andra medel. Både pengar och alla sorts rankningar, är skapade av oss människor; hur kan vi då låta det styra. Vi själva har skapat ett system, som vi sen kan utnyttja. Såg också trailern till Mandela - long way to freedom, på biografen. Ett bra citat av Nelson Mandel från filmen:
"I have walked a long walk to freedom. It has been a long road - and it is not over yet. No one is born hating another person, because the colour of his skin. People learn to hate, they can be taught to love. For love comes more naturally to the human heart"
-Nelson Mandela
